ATT SKAFFA HUND

Det verkar vara ett väldigt stort intresse för Bichon Havanais-valpar i år. En hel del har inte haft hund tidigare varför jag blir förvånad och lite orolig över alla ”nybörjarfrågor” på t ex Facebook.  Nu har jag skrivit ner mina erfarenheter och högst personliga uppfattning om livet med en Bichon Havanais- hund i allmänhet & hundvalpar i synnerhet, då jag är mycket mån om att de valpar som föds hos mig kommer att få ett bra hundliv i framtiden.

 ATT SKAFFA HUND.

 Nr 1. Det ska vara lätt att ha hund. De flesta vet att hundar tar tid.  Inte lika många är medvetna om hur pass mycket tid som krävs. I synnerhet är första året oerhört tålamodskrävande med en valp och unghund. Oavsett ras. Det första jag brukar fråga valpintressenter är om de har någon daglösning för valpen/unghunden efter första valptiden. De flesta vet ju att man måste vara hemma på heltid med valpen 6-8 veckor i början. Men sedan kan ju inte valpen vara ensam hemma när hösten kommer o många börjar jobba igen.  Att du har nära till jobbet har ingen betydelse för valpen om den inte kan följa med dig dit. Dessutom är det svårt att ha med sig en busig valp till jobbet och tro att man ska få något gjort. Liknande gäller för de som pluggar hemifrån. Valpen vill vara med dig och kommer troligtvis störa dig mest hela tiden. Det är skillnad med en lite äldre, lugnare & vid det laget förhoppingsvis väluppfostrad hund som kan ”chilla” med matte eller husse på jobbet. Nä, om du jobbar behöver hundvalpen någon form av hundvakt, gärna en dagmatte i närheten av hemmet – en granne eller mormor/farmor med lite hundvana är utmärkt. Även om du endast jobbar halvtid så kan man behöva en dagmatte första åren till den unga hunden & dessutom behöver ALLA hundägare hundvakt emellanåt. Man kan helt enkelt inte ta med hunden överallt. Du kanske måste åka på en jobbkonferens med övernattning, eller råkar bryta benet eller få ryggskott så att du behöver hjälp med hunden. De gillar rutiner och brukar tycka det är kul att komma till någon trevlig hundvakt en del av tiden. Som de redan känner väl. Om du behöver ha hunden på hunddagis på heltid så tycker jag kanske att det är fel tid att skaffa hund för den får inte tillräckligt med tid med sin ägare. Det blir ofta stressigt för ägaren också, vilket hunden märker. Har man gott om tid för sin hund, då är det underbart att vara hundägare. Faktum är att hundar som blir runtskickade för mycket & inte får vara med sin ägare tillräckligt utvecklar oftare sjukdomar. Det är likadant med katter / de flesta sällskapsdjur.  Om du lämnar dem ensamma för mycket av tiden så mår de inte bra och oönskade beteenden kan uppstå. Så tiden är alltså avgörande.

 Dessutom; vi som redan har hund vet ju att även om min hund är duktig på att vara ensam hemma (och inte river huset) och bara ligger o sover när vi är borta, kommer de att vara jättepigga o kräver i så fall massor med stimulans, motion osv när vi väl kommer tillbaka hem. Så det bästa är alltså att hunden är på liknande energinivå som du själv när ni väl träffas igen. Dvs att den fått stimulans och sällskap under tiden man själv varit frånvarande. Det går inte att ta igen den tiden på ett par timmar på kvällen efter jobbet. Möjligen med en gammal hund som kanske tycker att det är skönt med lugn och ro en del av dygnet. Men de flesta hundar ogillar att bli lämnade ensamma.

 Nr 1b. Barn ska aldrig behöva ansvara för hunden. Det här brukar också ha att göra med tidsaspekten. Barn som kommer hem från skolan på e m tidigare än föräldrarna, ska inte förväntas ansvara för att t ex ta ut hunden på promenad. Det finns många risker idag – i synnerhet utanför hemmet. Även om barnen är ansvarsfulla och hundvana så finns det andra hundägare därute som inte är det och kan barnet hantera ett hundmöte på lämpligt sätt, eller en lösspringande hund?  Kan de låta bli att visa upp dem för kompisarna när den egentligen är lite för ung för ett helt gäng ungar? Är lekarna med hunden övervakade av någon vuxen så att inga olyckor händer? Dessutom kommer barnen säkert tröttna på att gå ut med hunden efter några veckor. Hunden är verkligen ingen leksak för barn. Rasen Bichon Havanais brukar älska barn och förhoppningsvis blir de allra bästa vänner. Dvs efter värsta valptiden/perioden då valpen ofta brukar benämnas för ”Krokodilen” pga deras oerhört vassa valptänder som är ute efter att tugga sönder precis allt som den kommer åt – i synnerhet i golvnivå! Då gäller det att man inte har för små barn som tappar choklad, vindruvor, legobitar eller strumpor på golvet som valpen tuggar i sig. Livsfarliga saker för en hund i vilken ålder som helst. En tonåring i 15-årsåldern med hundvana kan självklart hjälpa till en hel del med en hund när/om de har intresse för det. Men innan man är myndig är HUNDEN ALLTID VUXNAS ANSVAR. Läs gärna mer om detta på SKK´s (Svenska Kennelklubbens) hemsida Köpahund.se

 Nr 2. Positiv förstärkning. En modern uppfostringsmetod går ut på att belöna hunden när den gör rätt – istället för att bestraffa när den gör fel. Jag upplever Havanaiserna som ganska känsliga hundar som kan bli osäkra och nervösa om man är för hård mot dem. Håll inte på att Neja och Fya den stackars valpen dagarna i ända.  Välj ut ett par saker som är absolut viktigt för er att säga nej till och låt resten komma med tiden. Den vet inte ens vad ett nej betyder i början. Låt den hellre få veta hur duktig den är ofta, ofta, för att stärka självförtroendet och låt den förbli den där lyckliga, kärleksfulla valpen som den var från början. Och låt den få vara nära och med dig så mycket det bara går. Låt den få vara med i TV-soffan och i sovrummet (på golvet om du inte vill ha den i sängen), men den ska inte behöva ligga ensam i köket på nätterna. Det här är ingen vakthund.

Nr3. Ensamhetsträning. När valpen bara är 8-10 v gammal och lämnar sina syskon o mamma behöver den trygghet i nya hemmet. Lämna den inte ensam första tiden. Jag brukar inte börja med ensamhetsträning förrän vid 14-15 veckor och då väldigt försiktigt genom att endast gå till brevlådan eller för att slänga soporna. Sedan kan man utöka tiden lite pö om pö för att kunna lämna den ensam någon timme vid 4-5 månader om det verkar gå bra. En valp på 5 månader är inte redo att vara ensam en hel förmiddag då man är på jobbet! Sedan är det ju enklare om det finns en annan vuxen hund i hemmet som den har sällskap av.  Men alla hundar är individer och man måste anpassa sig till vad just din hund klarar av utan att må dåligt. Det finns exempel på hundar som inte klarar av att lämnas ensamma alls. Men i de fallen har de ofta råkat ut för något trauma eller någon olämplig f d ägare. Seriösa uppfödare avlar inte på hundar (läs föräldradjur) med dåligt temperament.

 Nr4. Hundkompisar/valpkurs. Valpen behöver socialiseras första året. Jag rekommenderar bl a alla nya valpägare att gå en valpkurs. Det är nyttigt för valpen att träffa andra hundar och även att lära sig lite grunder i hunduppfostran. Även om man haft hund förut finns det alltid nytt att lära. Din valp har också nytta av att få träffa någon hundkompis att leka med eller gå promenader med några gånger i veckan. Att få leka med en snäll, jämnstor hund är toppenbra motion för en liten valp/unghund!

 Nr 5. Träna att åka bil. Ibland får du en valp som lätt blir åksjuk. Det man gör då är att köra en liten sträcka till kiosken för att köpa glass eller åk till hundkompisen eller hundrastgården eller mormor dvs något ställe som hunden förknippar med något positivt. Då kommer den snart att förstå att det är hur kul som helst att åka bil. Och dessutom vill den ju vara med sin ägare/familjen och vill inte bli lämnad ensam hemma. Bil är stenkul! 😊  Jag har bilsele på mina Havanaiser som fästs i säkerhetsbältet. De ligger på en filt eller hundbädd i baksätet. En del har stora hundburar till hundarna i bilen, men Havanaserna är ju så små, så jag tycker att en bilsele i baksätet passar utmärkt/bättre, då de har möjlighet att se ut genom bilfönstren. Sedan är det ju självklart att aldrig, aldrig lämna hunden i en för varm, eller för kall bil! 

 Nr 6. Om det inte funkar. Om hunden av någon anledning som du inte förstår fungerar dåligt hos dig och ni inte får ordning på det. Kan i värsta fall handla om beteendestörningar, aggressioner mm. Om ni försökt allt och det helt enkelt inte går. Hör av dig till uppfödaren och be att få hjälp. Om hunden beter sig illa beror det till 99 % på oss människor som helt enkelt inte förstår oss på hunden. Det är väldigt sällan hundens fel. Även om man vill den väl så kan det ibland bara bli fel. Då kan det handla om att den helt enkelt behöver miljöombyte dvs när ingenting hjälper så kan ett ägarbyte betyda allt. Hunden kan bete sig helt annorlunda i en ny miljö. Ibland vet man inte varför det blev fel, men ge hunden alltid en chans i ett nytt hem innan du tar något drastiskt beslut.  En yngre hund har ju lättare att lära nytt beteende och kan bli en underbar följeslagare i ett annat hem. Jag fick en gång tillbaka en hundvalp på drygt 12 v som morrade mot alla andra utom familjemedlemmarna. De påstod att den betedde sig som en vildhund hos veterinären när de skulle ge den 12 v vaccinationen och veterinären fick ta på den en munkorg. En liten havanasvalp?? Barnen i familjen intygade dyrt o heligt att inget minsann hade hänt i deras omvårdnad… Jag var väldigt misstänksam, eftersom en liten hundvalp bara är så mycket kärlek, de vill inget ont om man är snäll mot dem. När de kom tillbaka med valpen så morrade den först mot mig när de steg ur bilen, men så fort den kom in i mitt hus så verkade den känna igen sig och blev väldigt glad o lekfull. Den brydde sig inte ett dugg när ägarna reste hem. Jag hade den kvar en månad under utvärdering och under den tiden så var den snäll som ett litet lamm. Inga problem alls med hundmöten eller möten med andra människor eller besökare hemma. Eldprovet var då vi skulle till veterinären igen för en besiktning inför en flytt till ett nytt hem igen. Det var inga som helst problem. Han var hur snäll och foglig som helst. Bara lite blyg o försiktig kanske. Ibland handlar det alltså om något som gått snett hos en viss ägare – även om ägaren inte medvetet gjort något fel. I efterhand är jag säker på att det hade hänt något med den lilla valpen då den varit ensam med barnen - som jag tyckte var lite för små och oerfarna för att hjälpa till med hunden - för en valp blir inte aggressiv utan orsak. Vem vet, den kanske kände att den behövde skydda barnen från något (?) Även om det inte är lika allvarligt som i det här fallet, så kan det hända saker i våra liv eller med våra djur så att de inte längre trivs. Då är det vår skyldighet att se till att de kommer till ett hem som passar just den individen bättre. Även om vi älskar dem så ska vi inte vara själviska. Hör alltid av dig till uppfödaren så att man vet var de små liven tar vägen. Var ansvarsfull så blir det nog bra.

 Nr 7.  Läs på.  Som ny hundägare förväntar jag mig att man har läst på om hundägande, hunduppfostran osv samt om hundrasen.  I aktuella böcker eller andra seriösa forum som t ex SKK.se finns massor med bra information. Tro inte på alla råd du får t ex på nätet, FaceBook osv eller från andra hundägare. Var alltid kritisk och fundera vad som funkar för just din hund. Att äga en liten sällskapshund på 5 kg är inte samma sak som en jakthund på 40 kg – även om båda mår bra av en kärleksfull uppväxt och omvårdnad och alla hundar behöver daglig motion, stimulans o promenader. Ibland blir jag mörkrädd när jag läser om uppfostringsmetoder som jag tycker är rena rama misshandeln t ex någon som sprayade citronvatten på hunden för att få den att sluta skälla när dom skulle lämna den ensam hemma…  Man kan inte veta allt, men lite grundläggande kunskap är ganska enkelt att införskaffa nuförtiden. Innan valpen flyttar in. Sedan kan man alltid bygga på kunskapen allteftersom & ställa kompletterande frågor t ex  på rasklubbar på FB, där man gärna kan diskutera vilken sele som är bäst, eller diskutera foder som verkligen är en djungel!  När någon skriver att de får hem en valp om en vecka & har ni några råd vi behöver tänka på (?) så undrar man ju – om vaddå?? Var ska man börja? Vad sägs om at läsa en bok om första valptiden?

 Nr 8. Ha tålamod!  Ibland kan man verkligen tvivla på att man någonsin kommer att få ordning på den där extremt busiga och jobbiga valpen. Första året som nybliven hundägare kan vara en utmaning för de flesta. Har man haft hund förut så är det ofta lättare då man redan känner till en massa knep, och har du dessutom en vuxen hund hemma som valpen kan ta efter (både bra och dåliga vanor) och som valpen kan leka med så underlättar det väsentligt. Oavsett kan jag berätta att efter en viss tid – inom något år eller två, så kommer du att märka att plötsligt har hunden lugnat ner sig och är riktigt mysig och beskedlig! Ni har förmodligen hittat era rutiner som fungerar i vardagen & du förstår inte hur du kunde leva utan dessa härliga hundpromenader. De allra flesta busiga unghundar blir faktiskt riktigt trevliga vuxna individer med goda vanor och din allra bästa och trognaste vän!  Det är en himla tur att de är så söta när de är valpar, så man förlåter nästan vad som helst! 😊

  

Bichon Havanais

Bichon Havanais är en underbart lättsam liten sällskapshund som passar bra som förstagångshund. Den är allergivänlig, fäller ej hår, är sällan skällig och jagar inte.

Den är inte särskilt krävande med motion men uppskattar långpromenader i skog & mark & kan tränas i agility eller andra hundsporter. Den är lättlärd, social & charmig och brukar älska att leka med barn, då den är framavlad som sällskap till just barn.

De är mjuka & följsamma till karaktären & bör uppfostras med en mjuk hand s k positiv förstärkning. De här små liven vill inget hellre än att behaga sina ägare, så om du är snäll med dem & låter dem få sina behov tillfredsställda har du en vän för livet! De ska inte behöva ligga hemma & vänta på en ägare som arbetar heltid - i så fall rekommenderar jag hunddagis eller annan hundvakt - det är en ren sällskapshund som vill vara med sin familj så mycket som möjligt & trivs ej med att bli lämnade ensamma mer än nödvändigt.

Om man vill ställa ut hunden på hundutställning ska pälsen inte klippas. Men många har idag sin Havanais som sällskapshund & klipper sina hundar regelbundet. Då är pälsvården minimal.

Bichon Havanais är en av de friskaste rasrena i Sverige med en genomsnittlig livslängd på 15 år.